Fick ett mejl från en som heter Thomas. Han skrev detta:
Jag råkade surfa in på borjabe.se och undrar om du har några synpunkter på frågan om huruvida alla kristna borde be högt. Har sökt info om detta på nätet både på svenska och engelska och fått den uppfattningen att alla som skrivit om ämnet anser det vara så.
Personligen tycker jag dock att borde gå lika bra att be tyst, men i alla de diverse smågrupper jag varit med i under ca 30 år som kristen har alla andra haft för vana att be högt. Ändå har jag svårt att se någon biblisk grund för ett sådant krav. Givetvis medger de som skriver om ämnet i regel att man inte direkt _måste_ be högt – men
sedan går de vidare och ger diverse tips om hur man kommer igång med
det, vilket ju ger ett tydligt intryck av att man åtminstone _borde_ göra så.
Vilket jag har svårt att instämma i.
Detta var en mycket intressant fråga som jag funderade över. Efter en stunds fundering skrev jag följande svar:
Jag tycker till 100% att det är du som bestämmer hur du vill be. Känns det bra att skrika ut din bön under en skogspromenad är det rätt för dig. Om du ber genom lovsång (vilket är en vanlig bön för mig) så är det helt rätt. Ber du tyst i ditt huvud så ingen annan hör så finns det enligt mig absolut inget fel med det heller. Detta oavsett om du ber i grupp eller ensam.
Jag har varit med i en ungdomsgrupp i många år och besökt en samtalsgrupp ett flertal gånger då det bland annat varit gemensam bön. En vanlig böneform var en så kallad popcornbön (fråga mig inte varför det heter så). De går till så att alla deltagare håller varandra i händerna och turas om att be. Om jag börjar så får jag välja att be högt eller tyst. När jag är klar klämmer jag lätt handen till höger om mig. Då får personen till höger om mig be. På så sätt skickas bönen vidare och bara de som känner att de vill dela sin bön ber högt.
Hur har du upplevt detta i församlingar eller grupper? Vad tycker du om gruppbön, är det bättre att be högt? Skriv gärna en kommentar eller skicka dina åsikter till daniel@danielc.se.